60 Års utveckling av sprängteknik

Från oljestål till datarigg [1945-2005]

Kapitel 01 – Ingress, förord

Författare: Henry Sandström

henry

Initiativtagare och ansvarig för

denna hemsida, som presenterar projektet, är ing. Henry Sandström, INNOVATION AB / Enhörna Mätpool AB

Jag, Henry Sandström, har följt och tillsammans med många duktiga kollegor deltagit i utvecklingen sedan mitten av 1940 -talet. Tillsammans med några av dem hade jag änkt dokumentera den i bokform och därmed ge dagens aktiva tekniker en bergfast bakgrund att stå på. Eftersom ingen i branschen ville satsa på en bok, så blev det i stället denna hemsida.

 

Jag tvekar inte att säga, att drivkraften är:

“ett starkt sprängande inre tryck”

”Från oljestål till datarigg”

Så här började det en gång…
Om man tittar tillbaka på sprängämnesutvecklingen, visar det sig att än idag står sig de av Alfred Nobel framställda nitroglycerinsprängämnena, dynamit, som benämns idag dynamex. Sedan 1600-talet hade man använt bergkrut för bergsprängning. Ännu in i vårt århundrade användes s.k. tillmakningsmetoden i våra gruvor och stenbrott. Metoden gick så till att man eldade på berget med ved och sedan hällde på vatten varvid berget sprack. När jag började i Stockholm Stad med sprängteknik i mitten av 40-talet, så var det just 100 år sedan italienaren Ascanio Sobrero 1847 uppfann Nitroglycerinet (Ngl). Det var således en vätska, men Sobrero ansåg den vara så farlig att handskas med, så han vågade inte kommersiellt framställa den för sprängning.

 

Till mångas förvåning har Nitroglycerin även en medicinsk användning. Vid hantering av dynamit får man huvudvärk s.k. ”Dynamitskalle”. Det beror på att nitroglycerinet utvidgar blodådrorna och därmed sänker  blodtrycket och därför används medicinskt för att behandla högt blodtryck. Vid senaste prisutdelningen 1998 fick tre professorer Robert Furchgott, Louis Ingnario samt Ferrid Murad originellt nog Nobelpriset i medicin inom detta forskningsfält. Alfred Nobel gjorde sin stora insats genom att industriellt framställa Ngl-sprängämne. Han lyckades efter en del misslyckanden suga upp sprängoljan i kiselgur och vi fick den första s.k. gurdynamiten 1866. Samtidigt uppfann amerikanen Charles Burleigh den första funktionsdugliga pneumatiska bergborrmaskinen och schweizaren Rudolf Lesehof uppfann en borrkrona försedd med diamanter.

Det anses dock att Alfreds Nobels framställning av en säker tändmetod för dynamiten var nog så betydelsefull som själva sprängämnet, Han utvecklade en tändhatt (sprängkapsel) bestående av en hylsa med knallkvicksilver som genom en tändlunta (stubin) fick dynamiten att säkert detonera.
Krutstubinen var redan tidigare uppfunnen i mitten av 1800-talet av engelsmannen Bickford. Nobel utvecklade sedan nitroglycerinsprängämne (dynamit) till ett alltmer säkert sprängämne. Han byggde upp ett världsimperium med denna tillverkning och skapade därmed sin förmögenhet och grunden för vårt betydelsefulla svenska  Nobelpris.

Nobelpriset har ju blivit unikt i världen och är således skapat genom teknisk utveckling av en råvara för demolering av berg mm!

Bildkälla: Sigvard Strandh Boken "Alfred Nobel", 1983

Nobelpriset är väl det som gör Sverige mest känt och ger mest PR.

Så här har vi lagt upp arbetet med hemsidan
Hemsidan kommer att behandla sprängteknikens utveckling inom områdena:
– Bygg- och anläggningsverksamhet
– Gruv- och stenindustrin
– Cementindustrin och övriga

 

I avvaktan på att finansieringsfrågan – tips tack! – skall lösas, kommer jag och mina medförfattare att på denna hemsida successivt publicera våra artiklar och också ge våra synpunkter på den framtida utvecklingen. Närmast kommer jag att under maj i år redogöra för den utveckling, som skett under aktuell period av borr- och borrutrustning. Sedan följer en artikel om spräng- och tändmedel i september -99.

 

En komplett förteckning över samtliga författare och en tidsplan för publiceringen är under utarbetande. En redaktör har också engagerats – civ. ing Ingvar Tyllström, Tullinge. Förutom att han har ett levande intresse för teknikhistoria, har han mångårig erfarenhet som fackpressredaktör. Vi har också informerat teknikhistoriken professor Svante Lindqvist om planerna och fått ett positivt gehör. Svante L. är chef för det Nobel- museum, som nu håller på att skapas. Boken ligger därmed helt rätt i tiden. Redaktionen kommer vi att samråda med beträffande format, layout etc. i avsikt att boken i en framtid kan ingå som en del i ett större samlingsverk.

60 Års utveckling av sprängteknik

Från oljestål till datarigg [1945-2004]