Kapitel 22 – Kalkylering av pallsprängningsobjekt med hjälp av datamaskin

På Skånska Cementgjuteriet togs tidigt initiativ till användande av dator vi kalkylering. Angående ursprunget av dataprogrammet hänvisas till kapitel 24, sidan 4.

Lars Söderberg presenterade detta första program på bergsprängnings kommittén 1966. Programmet var framtaget främst med tanke på bergkalkyler vid vägbyggnad. Utöver beräknade kostnader ges i resultatet hålsättning, håldjup, specifik borrning och laddning. Inmatningen av ingångsdata sker via en mall där varje rad anger en viss beräkning.

1967 höll Christer Ugander, AB Bygg-ADB ett föredrag om utvecklingen inom databehandlingsområdet där han nämner att i Sverige fanns då ca 400 datorer. Han började nu prata om att kunna lagra data från tidigare beräkningar eller uppföljningar. Med metoddata, driftsdata, prisdata samt projektdata är det nu möjligt att med hjälp av datasystemet beräkna Alternativa kostnader och kapaciteter för olika metoder. Detta funktionssamband för tre olika metoder fanns alltså i Skånska Cementgjuteriets tidigare program.
Ugander började nu skissa på att utveckla ett integrerat databehandlingssystem, som innehöll hela cirkeln med kalkylering-planering-uppföljning.

I början av 1970 gjordes det första time-sharing programmet för pallsprängning. Vid mitten av 70-talet framkom önskemål om att den framräknade kostnaden för det billigaste alternativet borde vara uppdelad i delposter för arbetsarter och/eller resurser. Detta ledde till en omarbetning av det program som skrevs 1971 på Skånska Cementgjuteriets planeringsavdelning. Detta nya program beräknar kostnaden vid varje pallhöjd för det billigaste av ett antal i förväg definierade sprängningsalternativ.

En annan del av den tekniska utvecklingen av programmet var kostnadernas beroende av styckefallet. Vilket nu tagit form i ”Styckefallsutredningen” som presenterades 1974 av Cementgjuteriet på bergsprängningskommittén.
Detta samband infördes nu även i pallsprängningsprogrammet. Nu skapades två nya dataprogram, dels ett ”tekniskt” program som beräknar försättningar, borrhålsdjup, laddningsmängder mm och dels ett ”kalkylprogram” som beräknar losshållningskostnaden i kr/m3.

Då en förenklad programhantering var önskvärd har en sammankoppling skett mellan de två programmen till ett program. Nu kunde man således erhålla ett pallsprängningsobjekts fullständiga beräkningar av såväl tekniska som ekonomiska värden.

Vidare kunde även endast en kostnadskalkyl erhållas om indataparametrar från en sprängning användes. Den datateknik man använde sig av var Honeywells time-sharing-system. Mer än 500 stora städer och platser jorden runt hade upprättat förbindelser med Cleveland, Ohio och Rockville, Maryland, USA, där väldes största dataanläggningar fanns. I Sverige var Stockholm, Göteborg och Malmö de nätpunkter varifrån direktkontakt med dessa stora datorer skedde via kablar och satellitöverföring.

Kommunikationen med stordatorn skedde med en terminal (telefon med skrivmaskin). Befann man sig t ex i Sundsvall ringde man ett telefonnummer i Stockholm varifrån förbindelsen automatiskt skedde med Cleveland eller Rockville. Datorprogrammet var skrivet i dataspråket Basic och bestod av mer än 2000 strängar/rader med formler och kommandon.

Via In mediet tillfördes centraldatorn användarens program och data. De vanligaste in media var hålkortsläsare, remsläsare, magnetbandstationer, skrivmaskiner och bildskärmar. Kostnad att göra en beräkning och kalkyl med 5 pallhöjder var ca 50 kr.

Den första kursen i bergskalkylering med dator hölls 1977 med 22 deltagare från Cementgjuteriets väg, anläggning och kraftverksavdelningar. Flera kända deltagare som Göran Lindström Göteborg, Eric Brorson Kalmar, Gunnar Nord Stockholm, Bernt Larsson och Ingvar Bergqvist från Nitro Nobel och Lars-Gösta Almgren från Atlas Copco som föreläsare. 1980 var tiden mogen för att ta steget att mata in programmet i Cementgjuteriets egen nya stordator i Danderyd. Vi var två man som ägnade en julhelg åt att manuellt skriva in alla 2000 rader med formler och kommandon och spänningen var stor när vi skulle provköra programmet. Vi hade varit ytterst noggranna och programmet fungerade. Nu fick i stället våra kalkylatorer ringa upp vår egen stordator i Danderyd från sina terminaler.

Nästa milstolpe i utvecklingen kom med införandet av datorn Wang 2200 som kom 1981 och som inköptes till våra stora utlandsprojekt bl.a. till tunnelbygget i Mecka i Saudi Arabien där jag var verksam under några år och där jag visade våra partners som var turkar och araber hur man kalkylerar pallsprängning med dator. Vi använde även vårt nya bokförings-, förråds- och budgetprogram.
Vid denna tidpunkt startade även byggandet av Kotmale projektet på Sri Lanka. Där skulle 4 miljoner m3 sprängas i sidotag för dammbygget. Hela sidotaget kalkylerades och planerades med hjälp av pallsprängningsprogrammet som bl.a. kunde ge önskat styckefall S50 när detta krav angavs i indata. På arbetsplatsen installerades även en Wang 2200 i en container för bl.a. förrådshantering och bokföring samt kostnadsuppföljning integrerat.

Vid mitten av 80-talet hade bordsdatorerna blivit så pass kraftfulla att programmet gick att konvertera till MS-dos och köras i Windows NT.
Vår kalkylator hade nu sin egen version med databank med utförda kalkyler och arbeten ute på sin arbetsplats. Nu började man med en del smärre förbättringar som större plats för lagring med av upp till 99 kompletta kalkyler.
1994 introducerade Nitro Nobel (numera Dyno Nobel) sitt bergsprängningsprogram BLASTEC.